Lille Junior har det inte så lätt. I Spokane-reservatet anses han som den nördigaste indianen då han läspar, stammar, är svag och spinkig och är en riktig plugghäst. Hans föräldrar är alkoholiserade, vilket många av de vuxna är. Det Junior är intresserad av, är att rita serier och hålla sig hemma för att slippa all den mobbning han blir utsatt för. Samtidigt är han trött på livet i reservatet där det finns så mycket fattigdom och elände. Många har tappat gnistan och har ingen tro på framtiden.
En dag i skolan får Junior en "ny" bok. Trodde han ja! Det visade sig att hans mamma en gång i tiden hade haft boken på den tiden då hon gick i skolan... Junior blir så arg att han kastar iväg boken som råkar träffa läraren rätt i huvudet. Visst blir det katastrof, men det kommer ändå något positivt ur detta. En dag får Junior besök av sin lärare Mister P som vill ge honom ett endaste råd: "Ta dig härifrån och gör det så fort som möjligt, annars går du under, precis som alla andra!" Mister P har med egna ögon sett alltför många duktiga elever som bara har fått lära sig en sak: hur man ger upp!
Sagt och gjort så lyder Junior rådet och börjar på en helvit medelklasskola 3,5 mil bort. Han själv och skolmaskoten är de enda indianerna som finns där. Men allt blir inte så bra på den nya skolan heller...
I reservatet tycker många att han har svikit sina egna när han har gått över till den "vita" sidan. Han har det inte lätt och känner sig rotlös då han är halvindian på ena stället och halvvit på det andra.
En bra bok som visar vad som händer för den som väljer att gå sin egen väg, vad som kan hända under tiden och om känslan att aldrig kunna passa in.
Det finns en hel del humor i boken och du får som läsare även en inblick i indianernas situation i dagens USA.
/ Christina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar